Det svenska dasset – inte bara en skitsak!

En historisk studie av dassets betydelse som forum för social kontakt och medborgarfostran.

Gott skick. Ett fint exemplar med lättare spår av hantering; lite kantstött. Svårfunnen och eftertraktad.

De gamla utedassen hade två, tre, fyra, ja ibland ännu fler sittplatser. Varför??? Gick man tillsammans på dass förr? I så fall med vilka och hur många? Vad talade man om? Det är frågor som sysselsätter författaren i denna bok.
Trångboddheten var mycket stor i Sverige ända in på 1950-talet. Det fanns inte många platser där man kunde föra ett ostört samtal. Författaren visar att dasset fungerade som en oas, en privat sfär av avskildhet och förtrolighet. Dasset var platsen för det förtroliga samtalet. Alla hade sina förtroliga ärenden. Äkta makar dryftade viktiga beslut och löste motsättningar, föräldrar och barn talade om ansvar och vikten av att sköta sig och ungdomar diskuterade det motsatta könet och framtidsplaner. Det vanligaste smeknamnet på dasset var hemlighuset. Det syftar inte bara på de ”hemliga” naturliga behoven, utan väl så mycket på vad som avhandlades där. Dasset hade långt viktigare funktioner än de rent omedelbara. Redan antalet sittplatser visar att det var ett rum för social kontakt. Dassets betydelse var långt större — än bara en skitsak.
Kalle Bäck, f. 1949 är docent i historia vid Stockholms universitet och verksam som universitetslektor i Linköping. Han har tidigare publicerat bl.a. Bondeopposition och bondeinflytande under frihetstiden och Början till slutet. Laga skiftet och torpbebyggelsen i Östergötland 1827-65.